Lagring, eller storage som det heter på nutida svengelska, blir ett allt intressantare ämne.

Drivkrafterna i dessa sammanhang är helt naturligt behoven. De ökar i takt med att vi får allt större datamängder med all den multimediala prisvärda konsumentelektroniken.

Lagring handlar om att vi vill minnas något. Vi vill komma ihåg. Vi vill kunna ta mycket historiska data och göra analyser utifrån. Vi sparar på allt. I hemmen och på företagen sväller minnena där vi lagrar allt vårt digitala material. Det omfattar, förutom vanliga office-dokument, även nedladdade radio- och TV-program m.m.

Fabrikanter och producenter av lagringsmedia har snappat behoven och t.ex. Netgear säljer något som liknar en brödrost, i vilken man kan trycka ned två hårddiskar. Själva “brödrosten” kan anslutas till nätverket, hemma eller på jobbet, och göras åtkomlig för flera. Denna åtkomst för flera kallas “sharing” och är ett av tiden modeord. Allt kan “sharas” – delas med andra, via nätet. För att kunna “shara” måste vi minnas och då måste vi ha lagring.

Motsatt rörelse finns i de som menar att lagring inte behövs, då allt sker i realtid. En variant av “fånga dagen” – “lev i nuet”. I tidskritiska lösningar för t.ex. aktiehandel är det NU som gäller, och ingen fördröjande lagring får störa. Jo, naturligtvis lagras ett minne av vad som hände, så att det går att gå tillbaka och se. Det kallas populärt för loggfil.

För oss som lagrar mycket börjar arkivet svälla och den vanliga katalog-indelningen på hårddisken känns otillräcklig. Hur ska jag hitta i allt? Dokumenthantering, heter det på lite fyrkantig svenska, som finns och får fortsatt fäste inom såväl licensbelagd programvara som den numera så vanliga rörelsen för öppen källkod. En engelsk beteckning är CMS (Content Management System) som en byggsten för ECM (Enterprise Content Management), som omfattar allt som vi i företaget vill minnas.