Kommer ni ihåg de på 1960-70-80-talet så vanliga synkrona terminalerna från t.ex. IBM?
De var ofta vita eller bruna, stora och otympliga med en skarp grön eller amber-brun bildskärm. Man fylle i fälten och tryckte på sänd eller enter och efter en stund svarade datorn med en ny bild. Samma bild-för-bild-metod som WEB version 1.0 har.
Efter de stora synkrona terminalerna kom de nästan lika stora, men asynkrona terminalerna. Där skickades varje tangentnedtryckning till datorn och datorn kunde skicka tillbaka ett tecken till en viss given position på bildskärmen. Interaktiviteten ökade och t.ex. ordbehandling blev möjlig att genomföra på en sådan terminal.
Samma utveckling sker nu med WEBben, där WEB version 2.0 innehåller asynkron hantering med tekniken Ajax, som står för ”Asynchronous JavaScript And XML”, och som medger än mer interaktivitet. Google Earth bygger t.ex. på Ajax. Likaså hitta.se använder Ajax för att visa upp kartbilder, där man kan dra kartbilden med musen och se intilliggande områden, istället för att som eniro.se bygga på WEB version 1.0 och ha varje kartbild som en egen (synkron) bild.
De som kan sin historia vet vad som hände sen.