Sydkorea, har, som jag tidigare nämnt, det största antalet bredbandsanslutna invånare per 1000-tal.

Detta faktum har givit förändrinnar i beteenden, som i sin tur slår igenom på andra områden. Förändringar tar tid och vi människor har inbyggda tröghetssystem, men med tiden sker ändringen. Det har den alltid gjort.

På senare har man i Sydkores börjat se att människor börjar köpa även kapitalvaror såsom dyra kläder och bilar på nätet. Självbetjäningen har således blivit så accepterad att företroende för att hantera större värden finns.

Naturligtvis må man prova och känna på de varor som man önskar köpa för dyra pengar och därför har shopping centers kommit att förvandlas till showrooms, där det går att prova alla modeller och storlekar. Men ingen kan tas med hem. Beställning och order sker hemifrån, senare. Leverans sker till dörren.

Förutom showrooms har shopping centers kompletterats med “entertainment”, dvs. underhållning och nöjen för människan. Allt i syfte att skapa en positiv stämning.

Fördelarna med showrooms och självbetjäning är att inga mellanlager behövs. Lager kostar. Dessutom kan showrooms innehålla ett bredare sotiment för prov än vad som är vanligt i en vanlig butik/outlet som ju inte kan hålla att komplett sortiment, eftersom kunderna tar med sig produkterna därifrån.

Det faktum att ingen försäljning påverkar också andra inarbetade system, t.ex. omsättningshyra. Då ingen försäljningen sker i showrooms, sänks omsättningen i själva centrumet. Troligen må fastighetsägarens debiteringsmodell med omsättningshyra ersattas med någon annan modell.

Denna nya situation ställer nya krav på åtkomst in interaktion med företagens etablerade system. Systemen måste öppnas så att kunderna kommer åt dem. Det kräver en ny arktitektur, för att kunna genomföras till rimliga kostnader. Det är här som SOA (Service Oriented Architecture) kommer in i bilden. Mer om detta längre fram.